Jag växte upp i en underbar konstnärsfamilj. Min pappa var byggmästare, så han ritade och byggde hus. Mamma skötte kontoret och alla andra sysslor här hemma, dessutom målade hon mycket tavlor.
Tror jag och min bror hade allt vi kunde önska oss. Vi hade en stor bur som gick från golv till tak med underlater och papegojor. Buren hade en riktig dörr och i ett riktigt träd, tror det var en gammal fin björk. Minns att barken och nävern satt kvar. Utanför hade vi en lång tågbana med berg och tunnlar typ Brio, min bror och pappa hade nog fixat med det mesta även om jag säkert var med på ett litet hörn. (Jag var alltid "pappas flicka" så han såg säkert till att jag var delaktig.)
I ett annat rum hade vi gjort ett bordtennis-bord av ett gammalt slagbord. När vi inte tyckte det var så roligt längre, avlutade jag och mamma det. Och än idag använder jag det som tillklippningsbord.
Någon gång i mina tidiga tonår inredde pappa ett syrum och batikrum till mamma och mig. Han höjde upp och isolerade golvet så vi kunde sitta där på kvällarna och även på vintern.
Vi åkte på semester till Norge många gånger och då hade vi ofta några kusiner med oss. När mamma fyllde 40 år åkte vi till Italien med husvagn. När jag var liten var jag framåt och pratade med alla. I Italien gick jag alltid och köpte frukostbullar till oss.
Som riktigt liten klättrade jag på allt och lyfte alla katter som jag såg.
Mamma målade tavlor, gjorde porslinsmålning, gick keramikkurser och skulpturkurser. Jag och mina kompisar fick prova alla tekniker som hon behärskade. Har kompisar som fortfarande har kvar grytunderlägg som vi fick raspa motiv i, tror min mamma skissade upp det först. För motiven var när vi var ute och gick med våra hundar. Första gången jag drejade var jag bara i sjuårsåldern, minns att det var en spark och att jag knappt var lång nog för att sparka den själv.
Hon sparade nog allt jag ritade och målade. Har fortfarande kvar ett kompendium från åk 6. Gjort av kartong och snöre som jag har målat en blomranka på och skrivit mitt namn Eva Sigge så fint som jag kunde. Hade visst redan börjat kalla mig för "Sigge".
Har även mycket kvar från gymnasiet, där skrev läraren betyget direkt på bilden. Det var ju kul för mig som fick 4:or och 5:or, men stackars de som fick sämre betyg.
Efter gymnasiet blev det en termin på Glimåkra Folkhögskola, estetisk linje 1975. Då tog jag samtidigt körkort.
Vävkurs på Bergmanska i Vinslöv -76. Och på hösten påbörjade jag min textillärarutbildning på Uppsala universitet. Sedan arbetade jag som textillärare i många år.
87-90 gick jag på KV:s konstskola i Kristianstad.
Det var lite om min bakgrund, kanske det blir mer så småningom.
VARFÖR jag inte blev KERAMIKER i tidiga år !
Sedan jag började årskurs 7 hade mitt mål varit att bli textillärare, jag skulle göra slöjden till ett nöje för alla.
Fast när jag gick estetisk linje på Glimåkra folkhögskola ändrades plötsligt mina drömmar. Nu ville jag bli keramiker, tror det var när vi trampade lera på gamla prästgårdens stenaltan.
Hade Tomas krukmakare, som verkligen gjorde livet med keramik romantiskt. Han spelade gitarr och samtidigt visade han hur jag skulle dreja. Uppmuntrade mig till att börja med stora klösar, det gjorde inte mig något eftersom mina föräldrar betalade. Gjorde tekannor tunga som bly, men han tyckte de blev jättefina. Stolt som en tupp blev jag. Mina föräldrar uppskattade också mina kannor.
Ja, hösten 1975 lekte livet och jag tog körkort.
Mina kloka föräldrar tyckte jag kunde vara keramiker på alla de långa loven som jag skulle få inom skolans värld. Fin tanke, men så fel, loven krympte. Och jag engagerade mig "lite väl" mycket i mitt yrke, ville ju så gärna få alla mina elever med mig på den kreativa banan...
Men det tog i regel några veckor att koppla av, på det ganska långa sommarlovet.
Jag kom att flytta många gånger, trodde alltid att det var "grönare" på nya ställen. Gick många kvällskurser i keramik och kroki, det var min räddning. Gav alltid "järnet" på mina nya arbetsplatser, hade till och med drömmar om att bli rektor, ville ju förändra skolan. Älskade Karin Mannheimers serie "Lära för livet", hade kontakt med henne och jag höll någon form av föreläsning om skolan.
Eftersom jag flyttade mycket, blev det aldrig någon egen verkstad förrän jag tog över mitt föräldrahem och inredde källaren till verkstad och kurslokal. Började med egna kurser några år innan pandemin. Tycker det är toppen att bara gå en trappa ner för att göra keramik och att ha kurser.
På markplan har jag kurser i akvarell och Vedic Art. I gamla TV-rummet med inglasad altan och i finrummet har jag mina ateljèer, ljusa och stora ytor. Jag stormtrivs...
Trivs till och med att vara i trädgården, fast det är väldigt sällan det händer. Den är lite för stor för att jag ska hinna med den. Men har förenklat det området till att mest handla om att klippa gräset. Gjorde mig av med växthuset som tog mycket tid. Så numera odlar jag så gott som enbart fönster tomater och gror groddar.
Föredrar att blanda mina egna under glasyr färger och har alltid blandat egna glasyrer efter recept.
Tycker om att utmana mig själv, så den sista tiden, ja faktiskt åren, har jag tränat på porträtt i akvarell, olja och akryl. När jag har känt för att få riktig avkoppling. Jovisst dreja är också meditativt. Faktiskt lika bra som att meditera, vilket jag också gör varje morgon till någon instruktion, oftast till Yoga Nidra. Det har jag gjort under många års tid. Deltog på en power yoga vid ett tillfälle, men det var inte alls min melodi, tyckte inte ens det var yoga.
M v h Eva Sigge
